I helgen hade jag premiär för reikibehandlingar på lokalen där jag hyr in mig. Otroligt roligt, men också en lite gnutta nervöst. Jag vet ju att reiki fungerar, men skulle andra våga prova? Det är ju inte alldeles självklart, och egentligen är det inte självklart heller att alla vill läka. Det kan vara ganska bekvämt att ha saker oförändrat, att behålla roller man haft och känslor, även smärtor som är välbekanta.
Jag tror i många och mycket att en del fysiska besvär är starkt sammankopplade till emotionella blockeringar, trauman och liknande. Tänker jag på människor jag har haft i min omgivning finns det folk som varit mer eller mindre öppna med att det är läskigt att rota i sitt inre. En del har beskrivit rädslan för vad som kan gömma sig därinne. På sätt i vis har jag haft svårt att förstå att man kan välja att inte ta tag i sådant som gör ont i hjärtat, men å andra sidan har förändringar i livet för mig varit allt annat än lätta. Tvärtom har det varit förenat med otrolig sorg och starka känslor.
Det jag ändå gillar med healing är att det egentligen aldrig kan bli sämre än det var innan. Och man kan känna sig så himla stolt när det börjar bubbla i en, man tar sig igenom healingkrisen och sedan kommer ut på andra sidan av känslostormen.
Reiki får man inte ge hur som helst, man måste alltid be om personens tillåtelse – något som kan vara otroligt frustrerande, men som också ju känns rimligt. Alla är som sagt inte redo för att läka, och vem är jag att bestämma när de är redo? Med andra ord får jag inte skicka reiki hejvilt, och då blir jag nästan extra glad när någon kommer för en behandling, så himla modigt!
Vi ses på lördag igen, om någon missade förra tillfället kommer en andra chans att prova reiki hos mig till ett billigare pris. Lör 7 mars på Uppsala Yogaskola kl 10:30-15. Portkod finns och den hittar du på affischen på min startsida och på min Instagram. Stor kram!
