Lärdomar hittills och synen på framgång

Hej allihopa! Jag fick nyligen svara på frågor för en bok som kommer att ges ut av Adamas. Ville dela med mig av mina svar.

Viktigaste lärdomen hittills är att vi behöver lyssna inåt och följa vår egen väg, inte lyssna på vad andra tycker och tänker. Ibland behöver man gå mot strömmen och bryta mark. Det handlar också om relationer, att man behöver vårda sin egna energi och att relationer man har runt sig mest ska ge påfyllnad av energi, stöttning och glädje, inte tvärtom.

Framgång för mig är att vara fri, att slippa oroa sig vilket absolut är att ha tillräckligt med pengar för att kunna leva så. Men jag behöver inte ha massa saker för att vara framgångsrik. Framgång är också att ha balans mellan kropp, sinne och själ och i relation till mina nära och kära. Att leva på ett sätt som känns värdigt, att jag både ger och får av andra.

Jag har levt hela mitt liv styrt av vad mina föräldrar tyckte jag skulle göra, vad vänner gjorde, vad som premieras av samhället. Jag har varit en prestationsstyrd person och valt därefter fram till 30-årsåldern. Rädslan för att misslyckats i yrkeslivet har varit enormt.

framgång

Nuförtiden känner jag att jag har misslyckats när jag inte har stått upp för mig själv eller sagt ifrån. När jag har känt att jag varit som en vante och tullat på mina gränser. Det har jag känt genom att få ångest, oro i magen, sömnlöshet. Jag har kommit vidare genom att helt enkelt följa magkänslan, ta konflikterna, sätta min gräns, sörja och sedan resa mig och gå vidare. Jag har mediterat mycket och på så vis fått kontakt med mitt inre och vad JAG vill i livet, hur JAG vill leva och hittat styrkan där.

Min största sorg i livet är att inte få leva med mitt barn 100 % av tiden pga av en skilsmässa. Jag har fått bearbeta det länge och förstå att det också är en lärdom, att allt inte blir som man hade önskat men att livet kan bli bra ändå.

Nu drömmer jag om att leva i mer harmoni, att arbeta med något som ger mig energi och där jag känner att jag tillför något utan att sluta upp som en urvattnad trasa. Och att sen få komma hem till min familj och ha energi över att ge dem min omsorg och kärlek.

Om jag föreställer mig livets slutskede vill jag se att jag levde på ett sätt som var sant mot mig själv, att jag gav någonting till andra och att jag också fick mycket kärlek av andra.